:'(
nu har mamma, pappa och lillan farit ner te gbg. det är så ensamt och det känns jobbigt! lika bra att gräva ner mej under täcket.. ja juste.. de får jag inte.. farmor blir baah arg om jag ligger å sover..
nu så kan jag sova igen i fem dagar i alla fall å sen e de kört för mej och sovande på nätterna :/
att det inte fanns en medicin som kunde göra en glad och glömma, bara för en stund i alla fall.
jag försöker verkligen att vara glad och positiv men de gåår inte.. jag försöker tills jag inte orkar mer och då orkar jag ingenting, då blir jag ledsen igen.
i ren sorgsenhet så shoppar jag.. aah! jag har ett packet som jag ska hämta ut på tisdag = min tröja från ellos och ett packet med lite sommarkläder från hm i veckan eller nästa. jag känner att jag skulle vilja va rik och kunna drunkna i kläder.. jag vill verkligen! det enda som gör mej glad just nu.. hittils så kan ja baah titta och drömma mej bort.
jag har inget annat som jag kan göra!? jag vill bara gråta ut men inte ensam för då tänker jag bara på dumheter men nu så måste jag :/ fååår försöka spara det tills mammii e hemma igen för det va en lättnad då hon kom hem. jag kunde krama henne och visa hur mkt jag älskar henne + att jag hade fått gråta ut och känna mej trygg samtidigt.
nu känner jag mej inte ett dugg trygg.. jag känner mej borttappad, ensam och rädd.. varför vet jag inte men jag har olustiga känslor som smygger in och övertalar mej att va lat.. ligga och aldrig mer kliva upp.
ibland så kommer mörkret oxå, den e jag mest rädd för. den tar tag i min hand och vill leda mej till ett ställe där jag inte vill va. ett ställe där jag aldrig kommer att få träffa min familj, bara se dom. och det vill inte jag.. jag vill så mkt. förlova mej, gifta mej, skaffa familj, ha ett fint hus ute i skogen där inga hemska människor hittar mej och min familj, jag vill verkligen bli läkare.. barn läkare eller forska i medicin.. jag vet inte än men jag behöver inte komma på de nu för än jag e färdig som at läkare. en lång väg som jag har drömt om att morbror ska finnas där och stötta mej och ge mej positiv inställning. det som han är bäst på.
jag vill verkligen inte att det ska va sant.. det fåår inte. min kära morbror fåår inte va i himmelen! han ska va häär på jorden och göra alla han känner lyckliga och glada. jag vet att han vill att jag ska va glad och tänka positivt. jag vet morbror men det är svårt men bara så du vet så försöker jag så gott jag kan. just nu så vill jag att du ska vakta över morfar för han mår inge bra nu morbror.. han lägger skulden på sig själv efter jadu vet.. jag vill inte nämna det på bloggen men du vet själv. du ska veta att han älskar dej så himmla mkt och han är helt knekt. du ska oxå veta att jag och familjen älskar dej mest av allt och att du alltid har varit en stor del av den här familjen och kommer alltid vara.
tänker jämt på dej kära onkel <3
nu så kan jag sova igen i fem dagar i alla fall å sen e de kört för mej och sovande på nätterna :/
att det inte fanns en medicin som kunde göra en glad och glömma, bara för en stund i alla fall.
jag försöker verkligen att vara glad och positiv men de gåår inte.. jag försöker tills jag inte orkar mer och då orkar jag ingenting, då blir jag ledsen igen.
i ren sorgsenhet så shoppar jag.. aah! jag har ett packet som jag ska hämta ut på tisdag = min tröja från ellos och ett packet med lite sommarkläder från hm i veckan eller nästa. jag känner att jag skulle vilja va rik och kunna drunkna i kläder.. jag vill verkligen! det enda som gör mej glad just nu.. hittils så kan ja baah titta och drömma mej bort.
jag har inget annat som jag kan göra!? jag vill bara gråta ut men inte ensam för då tänker jag bara på dumheter men nu så måste jag :/ fååår försöka spara det tills mammii e hemma igen för det va en lättnad då hon kom hem. jag kunde krama henne och visa hur mkt jag älskar henne + att jag hade fått gråta ut och känna mej trygg samtidigt.
nu känner jag mej inte ett dugg trygg.. jag känner mej borttappad, ensam och rädd.. varför vet jag inte men jag har olustiga känslor som smygger in och övertalar mej att va lat.. ligga och aldrig mer kliva upp.
ibland så kommer mörkret oxå, den e jag mest rädd för. den tar tag i min hand och vill leda mej till ett ställe där jag inte vill va. ett ställe där jag aldrig kommer att få träffa min familj, bara se dom. och det vill inte jag.. jag vill så mkt. förlova mej, gifta mej, skaffa familj, ha ett fint hus ute i skogen där inga hemska människor hittar mej och min familj, jag vill verkligen bli läkare.. barn läkare eller forska i medicin.. jag vet inte än men jag behöver inte komma på de nu för än jag e färdig som at läkare. en lång väg som jag har drömt om att morbror ska finnas där och stötta mej och ge mej positiv inställning. det som han är bäst på.
jag vill verkligen inte att det ska va sant.. det fåår inte. min kära morbror fåår inte va i himmelen! han ska va häär på jorden och göra alla han känner lyckliga och glada. jag vet att han vill att jag ska va glad och tänka positivt. jag vet morbror men det är svårt men bara så du vet så försöker jag så gott jag kan. just nu så vill jag att du ska vakta över morfar för han mår inge bra nu morbror.. han lägger skulden på sig själv efter jadu vet.. jag vill inte nämna det på bloggen men du vet själv. du ska veta att han älskar dej så himmla mkt och han är helt knekt. du ska oxå veta att jag och familjen älskar dej mest av allt och att du alltid har varit en stor del av den här familjen och kommer alltid vara.
tänker jämt på dej kära onkel <3
Kommentarer
Trackback