~,

Heej :) 

 

idag är en jobbig dag, dom kommer och dom går.. man gråter, saknar och är förbannad. 

 

det är bara det att jag saknar verkligen min morbror och han dog aldeles för tidigt. skit samma om han inte hade fru och barn, han hade sin pappa, sina bröder och deras barn och så hade han min mamma, min pappa och oss barn :) det är sjukt men oxå typiskt.

 

till dessa människor som sitter hemma och tycker att denna värld är rättvis kan ta och öppna ögonen och börja se sig omkring. 

världen är så jävla orättvis, alla fina människor dör i tidig ålder och dom människor som är satan själv lever ett långt liv utan några problem. andra fina människor som får "turen" att leva ett långt liv får såklart en massa hinder påvägen dit, dvs sjukdomar eller bryter något :o 

 

vi ska inte ens tala om diabetes! jag hatar den sjukdommen nå så fruktansvärt mkt.. varför ni undrar? ni borde inte ens undra varför utan ni borde förstå direkt och hålla med mej. 

min yngsta lillebror får diabetes å se där.. hela hans liv förändras totalt, dom flesta ser han inte som en person längre utan dom ser sjukdomen. till och med farmor, varenda gång som vi alla träffas så ska alltid farmor prata om diabetes och se till att allt rasmus får i sig e socker fritt.. så ska det inte vara! en inkomst källa, dom ser på min lillebror, min fina lillebror och de dom ser är pengar.. rättvist?! in my ass heller. 

allt ska va som de va förr men denna gång så hoppas jag att min familj flyttar hit, där dom trivs.. istället för att bo kvar där i skithålet själv. 

 

min morbror gick bort aldeles för tidigt pga denna jävla sjukdom och de som snurrar runt i min hjärna då är att det är fullt möjligt att jag förlorar min lillebror aldeles för tidigt å det tillåter då fan inte jag! dom kan ta nån annan men nu faan får dom låta bli att ta i från mej dem fina människor som är kvar! 

 

 

 

hmm.. undra varför ja vart en sån hatiskt liten flicka.. hmm.. varför ni undrar? jo svaret är att jag växte upp i åsele. värsta stället på denna planet. nog att jag alltid har små hata mänskligheten för tex hur vi behandlar djur och varandra. men efter allt som min familj har gått egenom och efter min morbrors bortgång så är de dags att spärra upp ögonen för det här funkar inte längre. allt dåligt har alltid hänt oss men de va faan droppen, att jag inte får ha min morbror i livet längre! världens finaste och roligaste människa som någonsin har funnits.. han kunde få en vem som helst att le och skratta. skit samma om man va ledsen och grät innan och inte ville leva, min morbror kunde han, inga tvivel om den saken. 

 

rasmus, clownen i familjen, retstikan som alltid va små jävlig.. men vad faan vi är ju syskon, alla syskon bråkar och jävlas men de betyder ju knappast att vi inte finns där för varandra :)