~,

hejsan :)

förlåt för att jag inte har kunna skriva nå men det är en hemsk tid för familjen isaksson just nu.

förr förra fredan så for mamma och rasmus akut till umeå för rasmus har fått diabetes.
sedan tisda förra veckan så kom två poliser hem till oss och sökte mamma. det tyckte jag va konstigt men jag var inte så nyfiken på va de va om. när dom for så ville pappa prata med mej och linus. när han berätta om att morbror hade hittats död i hans lägenhet så försökte jag att inte gråta men de gick inte. det bara ran ner för mina kinder och de gick inte att stoppa. när pappa ringde mamma för att berätta så stod jag bredvid och gråt. hon skrek bara rakt ut och började gråta. det var jobbigt att va hemma och dan efter på skolan va jobbig och jag kände mej vilse och visste inte vars jag skulle ta vägen. jag va helt lost eller jag är väll forftfarande och jag kan fortfarande inte sluta gråta. om ändå alla förstod vilken fin och underbar människa han var. han som va min förebild och jag har alltid sätt upp till honom. jag känner mej så ensam och kass. jag fattar inte, jag vill inte!

varför just onkel!? varför skulle just han lämna meeej!? varför dör alla snälla människor och inte dom dumma?

vad ska jag göra nu!? det känns så svåårt allting. kommer jag att klara mej igenom allt? 

jag har så mkt tankar och funderingar. min starkaste tanke just nu är att jag hatar livet. jag hatar verkligen jorden, männskligheten! LIVET!!!! det låter som om jag vill ta självmord men det vill jag inte fast jag får upp tanken men det sista jag vill är att göra det värre för min familj. min familj har gått igenom så himmla mkt. min mormor och mosters död, jag va nära på att mista min pappa och nu rasmus (diabetes) och morbrors död. det är som om han där uppe har hitta sina svarta får : familjen isaksson är ett utav dom svarta fåren. 

men ändå så e jag så klart nyfiken och vill leva hela mitt liv som alla andra. nyfiken över i fall jag kommer att bli läkare och vad för läkare jag kommer att bli och min framtida och egna familj. exakt som för alla andra så är jag nyfiken.

just nu så e jag på sjukhuset i umeå med rasmus för att mamma ska komma hem, för att vara här med rasmus och sedan må dåligt och jämt vara ledsen över det med morbror. de mår inte rasmus så bra av och vi måste tänka på rasmus :) han behöver oss mer än någonsin och då ska vi finnas där för honom som en familj. det har fungerat riktigt bra och min familj gör allt det här så bra och till och med farmor och faster finns hos oss och hjälper till om vi behöver hjälp och stöd. det gör mej så glad och stolt över min familj, farmor och fasteer =)

vi ska klara det här utan problem.


// Kimza ;) 

I Will Never Grow Up  ^^